Bedrövlig dag.
Diskuterade med en annan tjej i grupprummet hur det är när man har dagar som dessa när man bara är depp. När man tappat livslusten, typ, hur krasst å dramatiskt det än kan låta.

Hungrig sitter jag å suckar vid bänken, håglöst pluggande önskande att alla föreläsare gemensamt halshöggs jämte knäna, då uppenbarade det sig.
Det vände! (lite iaf) Amira meddelar att hon skulle gå å köpa överstykningspennor, och kunde köpa ett nytt block till mej, något jag dragit mej för att göra över en vecka nu trots att jag desperat behöver ett och trots att det är max 200m dit.
Sen får jag ett mess som innebar att jag varken behövde städa, diska, bjuda på mat eller vara social och trevlig. Kan det bli bättre?? när man är på botten-sparkad å slagen och de slutar sparka å dessutom hjälper mej upp och säger förlåt.

(jag gillar verkligen Joels syster-det är inte det, var varken uppläggd för att skämmas eller städa bara...)

Så, hem med enda målet att få något i magen å fortsätta plugga.
Nu sitter jag här i sköna mjukisar, diskmaskinen igång, mätt i magen, uppackad resväska och bortstökat hemma. Hur gick det till??
Puss på Er!