Men jag tror det beror på att jag inte har så himla mkt att blogga om kanske?
På veckorna stiger jag upp och pluggar. sen tränar jag tre ggr i v ungefär, de andra dagarna fixar jag hemma som vi alla gör och sen ser jag typ serier eller pluggar tills det är dags att sova. Så ser mitt liv ut.
Tragiskt kan man tycka, men oftast är det ganska bekvämt. serierna är min..hm..flykt(?) då J är borta. Nog såg jag serier innan med men inte som nu =)
Det rör sig nog inte så mkt i mitt huvud som det annars gör? eller ..hm. det kanske det gör förresten.
Kom å tänka på att vi i veckan haft Professionell utveckling (PU) i 3,5 dag, späckad med etikundervisning. Ni vet sånt som Dödshjälp, rätt och fel, vårdprioriteringar å sånt. Sånt väcker många tankar, då vi haft mkt gruppdiskussioner. Man lär känna sig själv väldigt mkt och lär sig se saker från olika perspektiv och ens egna prioriteringar.
Vi diskuterade bland annat fallet med den läkarstuderande på KI som upptäcktes vara dömd för mord; Borde man få gå kvar? Har man sonat sitt brott och bör få det? Är han lämplig som läkare? Skulle risken med att han skulle arbeta som läkare vara stor nog för att hindra honom? Hade det varit skillnad om han redan var läkare och blev dömd då? pust! ni kan ju tänka er hur det diskuterades ur både patientperspektiv och egna värderingar, ur hans synvinkel när 80personer diskuterar tillsammans!
Vi såg en väldigt bra och tänkvärd film som jag tycker att ni ska se: Gråta med ett leende (eller Mar adentro på orginalspråket spanska)
Den handlar om en handikappad man som brutit nacken och varit "fånge" i sin kropp i närapå 30 år. Så vill ni se något annat än "lättsmält och tidsfördriv" så har ni här ett tips!
Nej, nu ska jag plugga lite till så är jag ikapp sen!* puh*
äntligen, är så less på att ligga efter.
Note to self: lär dig att sålla och prioritera.
Dagens ord: adipös; överviktig, fet, med mkt fettvävnad
(ett av J´s favvo-ord btw.)
