Min lilla mormor lämnade oss i lördags eftermiddag efter en tids sjukdom.
Det är konstigt att det kan kännas så oförklarligt att någon är borta fastän man varit så förberedd på det värsta. Det slog mej idag på lunchen att jag såg mormor med glimten i ögat när vi besökte henne på lassa en dag och hon fick sig en sockerbulle till kaffet. Nu är hon borta. Tomt. Ingen där. ont. Jag trodde inte det skulle kännas så hemskt trots hon var gammal . trots jag var förberedd. trots att hon talat om det länge, att snart är det dags. ont. Tror inte det landade riktigt förrän idag.
Jag vill tänka att hon återförenats med morfar. Nej, jag vet att hon återförenats med morfar. Så nu har hon glimten i ögat igen, hon är bara inte här. Gammal kärlek rostar aldrig.
Hon hade det hemskt på slutet. Det gör mig ont. Hon var gammal. rar. å en riktig lurifax.
Ja du mormor. tokfia. Hälsa morfar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
åh. jag beklagar verkligen. och det är ingen fara, jag förstår dig.
kram.
Skicka en kommentar